- Blev medlem
- 7 Mars 2020
- Meddelanden
- 140
- Mottagna reaktioner
- 109
- Poäng
- 297
Hej,
här har vi en till i båten. Samma skuldsumma.
Flera återfall och aldrig vågat prata med någon på riktigt. Jag brukar läsa här i forumet för att inte känna mig så ensam och få lite hopp... gjort det i flera år.
Idag skrev jag ett brev till en släkting, att jag inte orkar mer.
Livrädd för att resten av familjen ska få veta. Känns som att jag hellre dör.
åkte hem gick en promenad. Hörde inget på timmar sen ringde hon. Förstående och ledsen för min skull men ska försöka hjälpa mig på rätt bana så jag får terapi. Vet inte alls hur jag ska klara livet. Har inte betalt något denna månad och har 0 kr. Då fick jag ändå 50.000 i lön denna månad men hade inte betalt förra månaden heller.
Jag har aldrig haft pengar egentligen men nu inser jag att allt eftersom mitt beroende blev värre så har jag varit tvungen att skaffa högre inkomster vilket resulterat i bättre tjänster och jobbutveckling plus extra jobb. Utan spelskulder skulle jag ha runt 30.000 efter räkningar är betalda. Sjukt. Jag är van att leva på marginalen.. sen Lönen i april så har jag spenderat 750 kr på två mathandlingar och inget annat för fanns inga pengar och nu ännu mindre med sjukt lång tid kvar till barnbidrag. Varför gör man så här mot sig själv och andra i familjen som drabbas?
tycker mest synd om mitt barn som inte får det livet hon förtjänar med en sån värdelös förälder.
För en stund sedan anmälde jag mig till kbt via 1177. Vart börjar man ens när man går dit sen? Jag vet inte vad jag ska säga...
Jättebra att du tagit ett första steg till stöd och hjälp i detta. Trodde knappt det själv tidigare när jag själv inte vågat berätta men allt stöd och stöttning man kan få i det här med hjälp av vänner, partner, anhöriga eller/och vården är väldigt viktigt. Att få prata om det som hänt, händer, känslorna och så vidare.